Försäljning - oavsett om det sker i en digital miljö, eller öga mot öga - bygger på /förtroende/ mellan parterna - och det är vanligtvis köparen som avgör om det blir ett avslut.

För interaktiva produkter betyder det att användaren måste känna sig trygg med det som säljaren har att erbjuda, men också att hon ska känna att köpsälj-processen fungerar på ett sätt som hon upplever tilltalande.

Den som vill sälja något i en interaktiv produkt måste alltså

• se till att köp-processen fungerar på ett smidigt sätt
• presentera sina produkter på ett tilltalande sätt
• se till att alla tjänster runtomkring fungerar så att kunden blir nöjd

Om köpprocessen är omständlig så tappar men kunder. Det är inte ovanligt att användaren tvingas bläddra fram och tillbaks, ange samma uppgift flera gånger och ibland ”lura” systemet för att få svar på det hon undrar över. Det leder helt enkelt till att man säljer mindre än det som man skulle kunna göra om interaktionen med användaren fungerade bra.¹

Många interaktiva produkter förutsätter att användaren ska logga in/lämna uppgifter om sig själv. Det är naturligt för den användare som har kommit så långt att hon vill betala för ett köp eller i det fall hon vill använda sina egna preferenser för att få anpassade budskap och funktioner. Däremot är det inte alls naturligt för de användare som undersöker möjligheter, eller köpare som ska betala för sitt köp. Det är inte alls säkert att jag vill spara mina uppgifter hos säljaren och framför allt vill jag som köpare själv avgöra /om/ jag vill göra det. Det mest tydliga exemplet på vad man kan tjäna på att låta användaren köpa utan att nödvändigtvis lämna uppgifter som ska sparas för senare inloggning är det man kallar ”300 million dollar button” där en enkel ändring i text och flöde skapade en ökad köpfrekvens på 45%.²