Studentlitteraturs logga inUse logga
  • Dela på Facebook
  • Dela på Twitter
  • Dela på Linkedin
  • Dela på Delicious
  • Dela på Linkedin
 
 

Detta är en gammal version av dokumentet!


====== Myt 3: ”Om användarna bara är med så blir det bra”

Myten baseras på en övertro på användarnas kunskap om tekniska och funktionella möjligheter samt på användarnas förmåga att beskriva vad de faktiskt gör.

Användarmedverkan innebär alltför ofta att man bara intervjuar användare. Här föreligger dock ett problem. Även om användarna utan problem utför komplicerade uppgifter, så kan de inte beskriva hur de genomför dem1. Utgår man bara från vad användarna kan uttrycka så missar man sådant som för dem är ”självklart” och sådana detaljer som de aldrig funderat över.

Vissa krav är dessutom beroende av sammanhanget och användaren har svårt att beskriva alla olika situationer som kan uppstå. Med andra ord så kan användaren aldrig återge all den information som behövs för att bygga rätt produkt. Om man intervjuar en större mängd användare om deras behov så finner man dessutom att de ofta har krav som står i motsatsförhållande till varandra. Användarmedverkan i form av intervjuer räcker således inte.

Tyvärr begränsas användarnas medverkan dessutom ibland till att kommentera färdiga lösningsförslag. Ett sådant sätt att hantera användarnas medverkan blir fyllt av tyckanden och skapar ofta problem för projektgruppen, eftersom de

  1. får en stor mängd förslag (som dessutom ibland står i motsatsförhållande till varandra) och eftersom de
  2. har mycket svårt att värdera olika synpunkter då de saknar kunskap om målgrupperna.

Om kommentarer görs på färdiga lösningar kommer flertalet dessutom att handla om ytliga egenskaper, som färger och knappar.

En lösning är att genomföra målgruppsanalyser där man samlar information om målgruppernas kunskaper, värderingar och förväntningar samt att man observerar användningssituationen och det sammanhang där produkten ska användas. På så sätt kan designbeslut baseras på kunskap om hur användningen går till i praktiken2.

 

Noter

1 Detta brukar kallas tyst kunskap. Begreppet myntades av Michael Polanyi i boken The Tacit Dimension, Routledge & Kegan Paul, 1966.
2 För andra, mer innovativa sätt att arbeta med användarmedverkan, se bland annat Buur J., Binder T. and Brandt E. ”Taking video beyond ’Hard Data’ in user centred design”, In Proceedings of Participatory Design Conference (PDC 00), New York 2000.
 
 

Kommentera

Författare

Bild på författareb Johan BerndtssonBild på författareb Ingrid DominguesBild på medförfattaren HenrikBild på medförfattaren BjörnBild på medförfattaren fredric landqvistBild på medförfattaren HelenaBild på medförfattaren Gabriel SvennerbergBild på medförfattaren Julia LagerstedtBild på medförfattaren Karin HanssonBild på medförfattaren Rolf greenBild på medförfattaren Angelica SvanerBild på medförfattaren LarssonBild på medförfattaren Johan LiljegrenBild på medförfattaren Aurora KarlssonBild på medförfattaren Maria KareliussonBild på medförfattaren Emilia OlssonBild på medförfattaren gustavjonssonBild på medförfattaren Maria SjödinBild på medförfattaren Johannes KarlssonBild på medförfattaren Charlotte BjörkBild på medförfattaren Malin FabbriBild på medförfattaren Helene CarlsonBild på medförfattaren EmmaBild på medförfattaren suzana susecBild på medförfattaren Anders BjörkBild på medförfattaren Jorge BerdejaBild på medförfattaren Peter KråikBild på medförfattaren Nina LBild på medförfattaren Lotta UlfströmBild på medförfattaren Jonas EngkvistBild på medförfattaren Lisa

Senaste ändringar

Facebook

Twitter (@anvandbarhet)

 
Creative Commons-licens

Användbarhet i praktiken - wiki by Ingrid Dominques/Johan Berndtsson is licensed under a Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell 3.0 Unported License. Based on a work at anvandbarhet.se.